Man kan ju säga tack!

Under en period åkte jag mycket buss. Det var på den tiden man kunde betala på bussen. En gång gick jag i tankar om jobbet samtidigt som jag lyssnade på musik. Busschauffören viftade förbi mig när jag skulle betala så jag gick vidare försjunken i mina tankar. Chauffören ropar då tillbaka mig och utropar surt ”man kan ju säga tack”.

Jag ber om ursäkt men chauffören rycker pengarna ur min hand och säger samtidigt ”nu är det för sent”. Jag ler när jag går och sätter mig. För mig blev det så tydligt. Hans förväntan var att jag skulle visa tacksamhet. Och när han inte fick den reaktionen så blev han helt berättigat irriterad.

Vi har förväntningar på varandra. Kompisar, familjemedlemmar, mannen på bussen. Och på jobbet kollegor, chefer, projektmedalemmar, kunder och leverantörer. När förväntningarna inte uppfylls så finns det en risk att vi blir besvikna. Men tänk om din kollega eller kund inte är medveten om vad vi har för förväntningar. Kan vi då lägga ansvar för vår besvikelse på den andra personen? Är det inte tvärtom vårt ansvar som medarbetare att tala om vilka förväntningar vi har?

Jag fick en uppgift att fråga fem personer i min närhet vilka förväntningar de har på mig. Men jag gjorde om frågan lite så att den skulle bli lättare att besvara. När blir du besviken på mig? Det var både varierade och spännande svar som jag fick både från familj, medarbetare och chef.

Våga fråga vilka förväntningar dina medarbetare har på dig! Och våga tala om när de inte uppfyller dina förväntningar. Att fråga ökar möjligheten att se vilka vi kan leva upp till och vilka vi inte kan leva upp till. Och kanske även ha möjlighet att förklara varför.